Hopp i Coronatider!

Pandemier är en farsot som skördar oerhört många människoliv. På Öland där mina färfäder kommer ifrån, gick digerdöden fram på 13 hundratalet. Det var så pass, har det berättats mig, att alla dog ut i byn och den siste skrev: "Döda äro vi" Platsen fick namnet - Dödevi!  Nya generationer flyttade till, men också här var döden en ständigt objuden gäst.  Så när min far var två år, dog hans far i en infektion som idag med lätthet kunde behandlats med antibiotika.  Samma år slog åskan ner och gården brann. Min farmor fick ta barnen och dra ned med dem till grannarna mitt i natten.  Hon blev gråhårig över en natt! Året var 1911! Redan några få år efterpå, 1918, skulle en pandemi dra fram över världen, den spanska sjukan. Från att man insjuknade gick det bara ett par dagar innan döden tog sitt brutala grepp. Detta gick också ut över Öland som drabbades hårt, unga människor i sin krafts dagar strök med i mängder. Det klart att en sådan här historia som jag här nedtecknat med några få ord präglat mig när jag med åren  insett dess vidd.

Nu befinner vi oss i en ny pandemi som blivit kallad - Covid-19. Jag började förstå dess förödande kraft  med Kina. När det nu kommit närmre, ja så nära att den berör oss alla så tänker jag på de stackars människor som först i  Italien inte kunde få närvara vid deras käras dödsläger, inte kunna ge en kärlekens sista beröring, inte kunna säga farväl. Utan de fick dö ensamma, visserligen omgivna av många människor i samma dödsgrepp.

Talar Bibeln något om pandemier? Ja, den använder ordet pest. Från Uppenbarelseboken läser vi Kap. 6; vers 7 och 8
"Och när det bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: ”Kom.” Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden."

Att i detta läge inte känna medkänsla och gråta med de gråtande vore förödande. Vi kan bli eniga om att världen kommer inte att se likadan ut efter detta. Därtill är omvälvningarna för stora! Den nuvarande världsordningen går mot sitt slut. Världen väntar på sin starke man - Antikrist! Han som i början kommer att reda upp situationen, för att sedan slå till med full kraft för att få alla, både små och stora, att underordna sig i tanke och gärning. Utan detta vilddjurets märke får man varken köpa eller sälja, utan här krävs en fullständig lydnad och tillbedjan av Antikrist.

Upp 13 : 16-18 "Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex."

Demokratiens dagar förbyts i en diktatur som världen aldrig har skådat. Detta ligger nära i tiden och har nu påskyndats av de sista dagarnas händelseförlopp.

Var ligger då hoppet? Hoppet finns i Jesus Kristus! Han kommer vid sin tillkommelse att med sin muns anda tillintetgöra och med full kraft blåsa Antikrist levande ned i dödsriket, där han hör hemma. Så kommer det utlovade fridsriket, tusenårsriket med Jesus som kung med underbara förhållanden. Men innan dess berättar Bibeln för oss att Jesus skall komma på himmelsens skyar för att hämta dem som hör Honom till. Gravarna kommer att öppnas och de som dött i tron på Jesus uppstå och vi som då lever i denna samma levande tro på Jesus kommer att förvandlas och  jämte dem bortryckas på skyar, Herren till mötes för att för alltid få vara hos Herrren. Detta är vad som varit de levande kristnas hopp i alla tider!  Det saliga hoppets fullbordan! Detta är tröstens ord i en svår tid! Himlen väntar för den som tror på Jesus!

Det är nu inte tid för att fastna i spekulationernas träskmarker. Eller bekymra sig för hur det skall bli med framtiden. Den vilar helt och fullt i Jesu sårmärkta händer! Det är däremot tid för förbön, medkänsla och att taga sig ann de svaga. Det är inte våra yttre förutsättningar med hälsa och försörjning som är livet. Det är Jesus som är livet!!! När jag för en liten tid sedan hade möte i Helsingborg och skulle välja några sånger att sjunga så valde jag Lydia Lithells underbara sång. Jag sjöng och de stämde i av sina lungors fulla kraft. Tonerna var kanske inte helt perfekta men inspirationen var fullödig och här kommer den hoppfulla texten:

Jag har hört om en stad ovan molnen,
Ovan jordiska dimhöljda länder.
Jag har hört om dess solljusa stränder
Och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag högt måste sjunga,
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen bli trötta och tunga
Bär det uppåt och hemåt ändå.

Jag har hört om ett land utan tårar,
Utan sorg, utan nöd, utan strider.
Och där ingen av sjukdom mer lider,
Och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Där fröjdas vi alla.
Halleluja! Vart tvivel försvunnit.
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
Jag är framme, ja hemma hos Gud.

Jag har hört om den snövita dräkten,
Och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
Och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag fröjdas i anden.
Jag kan höra den himmelska sången.
Och det sliter i jordiska banden,
Ty jag vet jag skall snart vara där.