För första gången lämnade vi Nordens kyla och flög de fem och en halv timmarna ned till Gran Kanaria. Under veckan blev de närmast minus 20 graderna utbytta mot plus 20 -23. En viss skilnad för oss med den långa vinterns kyla och problem. När vi landade var det så många flyg på en gång att de hade ingen trappa, och eftersom varken Marie eller de andra ville hoppa, så fick vi vänta en god stund på den och på bussen och inte minst koffeterna, då det myllrade med skandinavier från alla håll och kanter.
När vi väl kom fram till Don Carlos hotell i Las Palmas och kom upp i lägenheten och ut på balkongen och såg ut över strandpromenaden, sandstranden och havet så var vi helt överväldigade av det fina läget. Havsutsikt! Och en rättvänd balkong mot söderns sol som där hemma, och eftersom vinden alltid kom från nord så var vi alltid i lä! Här kunde vi äta, här kunde vi dricka kaffe och här kunde vi kika ut över Atlanterhavet!
Strandpromenaden var ca. 5 km lång, lagom för en spatsertur fram och tillbaka, eller en halv av slagsen. Den var stensatt av välslipade stenar i storlek med en tegelsten och kan ni tänka er, den tvättades varje natt så den var alltid ren när vi fram mot förmiddagen satte våra fötter i rörelse mot nya äventyr.
Las Palmas visade sig vare en stor stad med 380 tusen innevånare, Spaniens nionde. Här fanns gator av alla möjliga varianter gamla som nya, breda boulevarder och smala gränder. När vi gick i gamla stan så tog vi en tur upp i kyrktornet och fick här en fin utsikt över bebyggelse uppför bergen och utöver havet, denna gång mot öster afrikasidan. Själva bodde vi på västra sidan med Amerika som närmaste granne. De två sidor förenades med en smal landtunga på ca. 500 meter, just där vi hade vårt hotell. Så det var bara att välja, hamn med kryssningsfartyg, contanrar och lyxbåtar eller som vi med strandprommenad och sandstrand på vår sida.De två stora busstationerna är båda plaserade under jorden, så vi fick fråga oss fram med dansk, engelsk gestikulerande och de svarade på spansk.
En dag var vi nere i öknen i Syd och möttes av sand och hav i en fin förening. Vi gick båda en liten bit då Marie satte sig vid en buske och då jag kom tillbaka efter en och en halv timme så trodde jag hon var lika ren som när jag lämnade henne. Men det visade sig att hun var helt tillsandad med ryggsäck och kamera och allt det andra. Och jag som trodde att det bara var mig som fick sand i öron, näsa och ögon! Nåväl vi hade en härlig dag där och fick oss en glass innan hemturen med bussen.
Vi hade det så skönt och tiden gick så fort så bar det åter hem till vintern och minusgraderna! Helt nöjda! Följ oss på bilderna och se hur vi haft det!