Den första Maranataskivan jag hörde var MRM 10 med Arne Imsen, där
han sjunger : Vilken vän vi har i Jesus på ett så innerligt sätt att
jag aldrig hade hört något liknande. Det var på en ungdomsvecka på
Hampetorp - året var 1964. Det var några ungdommar som i ett tält
spelade just den här skivan på en grammofon de hade tagit med sig.
Aldrig trodde jag i min vildaste fantasi att jag skulle få samarbeta
med denne käre broder bara några år fram i tiden. Men sådan var Guds
förunderliga vägar och ledning med mitt liv. Jag blev andedöpt på
denna ungdomsvecka och fick smak för att tjäna Gud vidare i livet.
Senare fick jag köpt ett par Maranataskivor som spelades om och om
igen dagarna igenom.
Det var MRM 14 med Vetlandasystrarna och MRM 18 med Kurt Petersen
och Erik-Gunnar Eriksson. Här kan du höra dem själv!
Vad gör det att det "rispar" lite som det gjorde på den tiden när
det andliga innehållet är på topp.
Må Gud också få välsigna dig i lyssnandet, som han så rikligt
gjort med mig.
<
w.jpg)
