Ett folk med brinnande hjärtan och
hjälpande händer!
Att beskriva Pilgrimsfolket Norge och Storfamiljen
på Dal och deras arbete är nästan omöjligt. När jag ändå försöker så
är
det för att ge en liten inblick i vad som kan göras när man brinner för
att ge människorna vad de verkligen behöver - evangelium om Jesus.
Vid åttatiden på morgonen är det bön och frukost, här läses det ett kapitel ur Bibeln och man beder tillsammans. Men redan innan har en stor del av dem farit iväg på jobb tidigt om morgonen. De har nämligen en målarfirma där färgen blir styket både utom och innomhus. De har också en rengöringsfirma som varje dag städar på en stor Rema 1000 forettning och som håller ett hotell med rengöringsrutiner. Långt tidigare om morgonen har de kört piloter och stewardesser från hotell till gardemoens flygplats. Eftersom ryktet är gott, kan de få hur mycket arbete som helst, så de blir ofta tvungna att lära sig läxan att säga ifrån´s svåra konst.
Dagen går och matlagningen ordnas på skift. Barnpassningen sker för de yngsta av föräldrarna, ja modern i god ordning. När skolålder innfinner sig så är det hemundervisning som gäller i Pilgrimsskolan. Barnen får en gedigen undervisning där de har sitt eget klassrum efer skolklass. Allt blir registrerat, så man kan till min stora förbluffelse gå tillbaka 20 - 30 år och se vad eleven lärde just den timmen det året. Detta är ju imponerande! I Norge är hemundervisning jämställd med valiga skolan, så här borde svenskarna se att det är ingen katastrof när föräldrarna tar undervisningsansvar och lär barnen vad rätt och korrekt är. Det var gripande att på skolrasten få höra den 10 årige Joel gå och sjunga å gårdsplanen: "Jag är en kristen och vill det vara till sol och måne ej skiftar mer"
På kvällen samlas alla tillsammans till bön och sång. Här informeras också alla och samtalar om vad som står på. Ingen behöver här vara ovetande! Detta sker kl 21 och så lite fika innan nattens välförtjänta vila sker.
Detta kan verka som ett helhetsprogram för vem som
helst, men ännu har jag bara rört vid ytan. Låt mig fortsätta!
De har
Norges största antikvariat med kristna böcker och sänder böckerna ut med
post efter att man funnit dem på nettet. Så utger och trycker de
tidskriften Pilgrimen som de ger ut gratis till den som vill ha den.
Jan-Egil Hafsal har skrivit många kristna böcker och har också gett ut
många CDer med predikan och undervisning. I vissa ämnen sådär
en 12 CDer
som verkligen berör.
När vi var där skulle de 3 veckor fram i tiden till Seljord, Norges största marknad med litteratur och CDer. Så kom de på, att de hade bara de CDer de sålde förra året, och det gick ju inte att komma dit utan något nytt. Sagt och gjort, de fick alltså fram en ny CD innan trots allt annat arbete och alla möten!
Möten ja, bibelstudie på onsdag kväll, lördag väckelsemöte och söndag friluftsmöte eller i lokal. Jag glömmer aldrig friluftsmötet vi hade framför Stortinget i Oslo. När jag kom fram till denna utomordentliga plats för möten möttes jag av två tälttak, ett över scenen, det andra över mixerbordet för ljudet och bokbord. Innan hade det alltså varit några käcka bröder och satt upp allt det här, så när jag kom var det till ett dukat bord fixt och färdigt. Jag som varit van vid att alltid få lov att ordna med högtalar och allt själv om det skalll höras ut över gator och torg, fick här allt serverat. Och vilken musik sedan! Även om jag tror på enkelheten och måste göra det, om det över huvud taget skall bli något, så var jag nu bland proffsen. Det skadar inte , om nu hjärtat som här brinner av att föra ut Evangelium om Jesus. Nu gick budskapet ut över hela torget och en god bit av Karl Johan till många människor som ivrigt lyssnade. Undra på att jag talade hela 3 gånger i mötet och Stortinget bjöd på strömmen. Brinner Guds eld i hjärtat, så brinner det också runt omkring!
Egentligen var vi där till tältmöte i Eidsvoll. De har i varje fall 3 tältmötetsserier på år i sitt tält, bland annat på Youngstorget i Oslo, tätt på regeringsbyggnaden där den fruktansvärd bomben briserade. Vi var alltså till Eidsvoll på välsignade möten med en hel del människor som fick lyssna till budskapet. Det var i år 200 år sedan den norska grundlagen underskrevs här, så alla nordens kungligheter besökte platsen till jubilet och nu var det alltså vår tur.
När tältet revs så skulle det ju tvättas, så
Jan-Egil och jag höll på i 5 dagar med att tvätta dukarna med citronsyra.
Allt lucktade citron så och hela huset där vi bodde överst med de
nytvättade dukarna i källaren. Citron lucktar gott och smakar ännu
bättre! eller hur?
Så var det missionen. I Rumänien har de köpte en
hel by där fattiga människor bor. Den var helt nedgången då men strålar
idag av renoverade hus , vattenverk och sanitetsbyggnader. Man kan läsa
byns förvandling i ansiktena på de människor som bor där och nu har fått
en helt ny hoppfull situation omkring sig. De delar ut kläder och annat
till behövande som kommer med långtradare från Norge. Redan på Dal i
Norge blir kläderna soterade och sedan besöker de familjerna och skriver
upp vad de behöver för att sedan återvända med dem. Alfabetisering bland
vuxna och barnmöten går hand i hand. En del får hjälp med nya tak och
andra gånger måste det till ett helt nytt hus, men inget syns vara för
stort eller för litet för pilgrimsfolkets varmhjärtade hjälparbetare.
Och likväl det viktigaste för dem är att ge ut evangelium om Jesus.
De
har 9 möten om veckan med ofta fullsatta lokaler och människor möter
Jesus till livsförvandling. De låter döpa sig och strålar av glädje inte
minst när de sjunger och prisar Gud. Från Norge växlar de, så att alla
får var med i Rumänien ett par månader åt gången och se vad som sker och
delta i arbetet. Många, kanske de flesta har lärt sig rumänska så de kan
tala utan tolk, vilket de dock måste använda nära den ungerska gränsen,
där det är ungerskan som gäller. Ja detta var bara en liten, mycket
liten genomgång av missionen. Vad kan inte ske med "enkla medel" när
hjärtarna brinner av Guds kärlek!
Ja så bjöd oss menigheten på en rundvisning med en utsökt guide till Eidsvollbyggningen. Det var ytterst spännande att få se den norska grundlag i orginal och besöka huset och rummet där den underskrevs. Nere i källaren låg köket och här visades hur rik kosten var i huset men också barkbrödet hos vanligt folk. Jag fick smaka på barken! På citronerna blev vi aldrig bjudna! Så tillbaka till Dal, citronerna och de kära vännerna!