Island är landet som kan hindra all lufttrafik i flera dagar. När Marie och jag skulle till Azorene den 14. April så var det just det som hände. Island är också landet som säger välkommen till sina gäster med den mest vidunderliga utsigt från flygets fönster när man närmar sig Keflaviks flygplats. Så var det för Thommy och mig då vi den 11 Juni ankom på vår fotoresa.

Vi fick fatt i vår hyrbil och kom till det rum som stod och väntade på oss i Reykjavik. Rummet kostade 73000 kr. för sju dagar! Isländska väl att märka! Efter en god natts sömn var vi redo till att börja med att utforska Island. Det första vi gjorde var att skaffa isländsk valuta, vi kunde ju inte få den med hemifrån och här visade det sig att alla bankomaterna var stängda. Efter två timmar fann vi en öpen på den mindre flygplatsen inne i själva stan. Vi var tvungna till att ha pengar till bensin och andra förnödenheter, 189kr literen!

Så var vi klara till att se! Vi skulle ju se askan, vulkanerna, gejserna, vattenfallen, hästarna och fåren.Allt detta fick vi se och mycket, mycket mer, i den mest vidunderliga natur. Vår uppgift var att fotografera och kamrena fick arbeta hela tiden där minneskorten snabbt blev fyllda, i varje fall för Thommy, som fotograferade hele tiden i RAW format. Jag var lite mer beskeden och tog det mesta i JEPEG.

En av de stora upplevelserna på resan var askan. Den aska som hindrat allt flyg i så många dagar och hindrat oss, Marie och mig att komma till Azorerne. Vi fick den  att märka i ögon, näsa, mun och öron och på vår kära hyrbil var lacken täckt till av den. Vi kunde nästan inte se, lukta, smaka och höra på normalt vis. Det gällde om att ta några snabba bilder och så in med kameraudstyret och oss själva i bilens trygga omgivelser.

Fåglarna var något för sig själva där över! En dag var vi ute för att fånga lundefåglar. Jag kan väl förstå varför de alltid är ståendes på en klippavsatts på bilder. Vi försökte att få dem i flygt men så fort man fick in dem i objektivet så var de borta, de kastede sig med en otrolig hastighet från den ena sidan till den andra. Och båten som skuppade upp och ner, så man var tvungen till att hålla sig fast, gjorde inte övningen lättare. Någon bild blev det väl till men ack så svårt. Då gick det genast lättare med strandskaterna och rödbenen som nog var arga på oss därför att vi var så tätt på dem, men det hör ju till leken.

En dag var vi vest på till Snæfellsnæs där naturen slog alla rekord. Vi fick se den snöklädda toppen innan den drog sig samman i dis som i en mantel svept omkring sig. Det var uppsatt skyltar mot fåglar, inte i luften, men på vägen! Det hjälpte oss inte då de slog till mot oss från luften! Det var havsternor i hundravis, ja kanske i tusenvis. Och oss var de efter! Vi var också efter dem! Så här blev det också någon bild som kunde användas. Kvällen avsluttade vi vid Atlantens brusande böljor. Här kunde vi har suttet hur länge som helst om vi inte hade de 20 milen hem till Reykjavik.

Sista dagen var det Islands nationaldag med festligheter. Man gick närmast man ur huse för att fira och vi tog naturligtvis del i deres glädje. Barnen var det mest strålende att se på men också de flotta bilarna och allt folket. Du kan följa med på vår resa på bilderna på siderna framöver. Hoppas du ockå får något ut av dem. De varmaste hälsningar / Yngve