Löttorp 100 år!          Klicka här för flera bilder!
 -en fest utan dess like
                                                                                     

När vi kom hem till Löttorp efter vår semester
passade det perfekt att få vara med om att fira
100 åringen. Det var 1906 som Löttorp fick sin
 järnväg. Nu 100 år efter var det fest utan dess
 like, den 26 agusti. Det började redan kvällen
innan med spel på den vattenorgel som bilderna
här intill visar på. Och därpå ett fyrverkeri så
att vi nästan kände oss som på Rådhuspladsen
en nyårsafton.

Dagen efter -festdagen - hade vi fullt upp
med att hinna med alla aktiviteterna. Vi
såg på gamla kort från barndommens
dagar på biblioteket och en film om sista
tåget på ölandsjärnvägen. Jag var själv
den dagen i Mörbylånga och hade över-
nattat på själva stationen. Stinsens pojk
var min gamla lekkamrat så jag fick alla
möjligheter att vara med på första parkett
den ödestigra dagen. Nu var det en upp_
levelse att se det på film efter så många år.

På själva senen på "torget" ett knappt stenkast från vårat hus talade först Karl-Gustav Nilsson, fyra år yngre än
mig om Löttorp på sin barndoms tid. Han berättade medryckande om hur hans löparkarriär - han är en känd idrottsman
- började, med att han fick löpa utmed gärderna för att komma före korna, som förirrat sig på rällsen framför tåget,
och nu inte ville vika av spåret. Det gällde alltså att komma före både tåg och kor och öppna grindarna till något gärde
och där mota ner korna. Det var också gripande att höra hur han och hans syskon fick lov att klara av gården, efter att
hans far dog redan när han var 11 år. Han berättade om hur min mor som skötte om badhuset skrubbade honom och de
andra barnen från skolan på ryggen och hur omöljligt det var att komma undan. När han sedan kom vidare till vårt hus
berättade han om min far och hans kunighet att klä om möbler. Undra på om jag och Marie var stolta och rörda!

Senare talade Leo Eriksson om Löttorp i riktigt gamla tider när Hornsjön gick helt fram till samhället och det var som
en havsvik, varifrån löttorparna tog på vikingatåg ut i den stora världen. Han berättade om  hur man först med järnvägen
fick en förbindelse på längs med ön mot syd och hur nästan all trafik tidigare gick på kors ned till Alvedsjöbodar och
vidare med båt. Det var nämligen svårt att resa förr och dessutom riskerade man att åka på stryk om man gav sig över
sockengränsen mot Källa  och vidare mot Borgholm. Han nämde också att "vår gata" som nu fått namnet Marknadsvägen
( vi har nr.4) är den enda gata på hela Norra Öland som kan betecknas för stadsgata. Inte minst nu sedan vi fått ett "torg"
där, och han tyckte att "komunalgubbarna" skulle utveckla den gatan, vilket nog kommer att ske!

Så kom Uno Magnusson som Carl von Linné och på ett mästerligt sätt spelade rollen. Han sade helt riktigt att det var
Gud som skapade världen men det var jag som ordnade den (namngav). Det är ju vad skriften säger att Adam namngav
djuren, men tänk att detta också gäller växtriket!

Dagen fortsatte med att Lill Lindfors sjöng och så kom "paraden" med löttorpare och bybor i gamla kläder. Det var då
stil över snitten förr i världen. Dagen rann iväg så vi nådde inte de sista uppträdanden på senen för vi vil ju så gärna se
korten på biblioteket. Vi hann dock med att få en kopp kaffe och Maries våfflor hemma i trädgården.

Tänk att man 2006 kan ordna en sådan fest utan fylleri, svordommar och dåliga skämt. Och heller inte kommersiellt.
Arrangörerna och de medverkande skal ha ett stort TACK för en dag vi bär med oss resten av livet som ett oför-
glömligt minne av vårt LÖTTORP!