Svalbard Att resa till Svalbard och ta bilder har sina sider. Solen lyser sällan från en klarblå himmel men man kan ofta ana och se den genom molnen. Så var det också med midnattssolen. Så bilderna blir inga färgsprakande företeelser utan ret mörka och ofta lite disiga på långt avstånd till landskapsmotivet. Nu är frågan skall jag pynta på bilderna och ge dem mer färg och klarhet eller skall jag vara trogen verkligheten. Jag valde det senare. Så ha nu lite överseende med resultatet som visar hur det såg ut de 6 dagar jag var där uppe.
Det tar 3 timmar att flyga från Oslo och så får vi lägga till 1 timme från København. Men så landar man mitt i natten och finner en buss som kan ta en till guesthouset där man kan börja med att sova ut. Man kommer naturligtvis på fötterna fram mot dagen och vandrar mot Longyearbyens centrum. Här får man sett sig om och får lite proviant med sig för kommande dagar.
Dagen efter var det dags för båtresan till Barentsburg som är en rysk gruvdrifts ort. Svart och outhålleligt som kolet självt. Arbetarna får skriva på kontrakt för 2 år innan de får lov att lämna in för hemresan och en bättre värld. Många ukrainare är bland dem. Dystert, trist och spännande för oss andra korttidsbesökande. Vi får sett den vackraste svalbardsnatur från både dit och hemresan med de snökläda fjällen i bakgrunden och det iskalla vattet tätt inpå. De känns inte speciellt kallt så här i Juli även om temperaturen svänger på den svala sidan mellan 4 och 7 plusgrader.
Nordenskiöldbreenen var ett fint inslag med all denna is i färgskala med blå, grön, brun och vit. Och här strax intill får vi syn på isbjörnen som vandrar över berget. Det är fri natur av högsta klass! Det var en av de ca. 3000 som håller till här uppe. De är inte lätta att finna, även om de rör sig över hela Svalbard. Just nu när detta skrivs så har de nedsövt och med helikopter flyttat på en alltför närgången isbjörn från Longyearbyen. Jag skulle gärna velat möta den på någon av gatorna eller i bra fotoavstånd för att få bilden, men så blev det ju inte!
Nästa dag var det dags för Pyramiden också här med båt. Pyramiden är en gammal Sovjetstad som också bröt kol. Eftersom kvaliten på kolet var för dålig och Sovjet bröt samman så flyttade alla därifrån i början på 90-talet. Men så kom 2 tilbaka och nu bor här 16 personer och har ett hotell som man kan få gästa. En eller 2 gånger i månaden får de försyningar med helikopter. Annars sköts kontakten med omvärlden på internet som endast kan mottagas efter en vandringstur på 45 minuter upp i berget. Telefon saknas och tekniken har här svårt att ge vad vi mordrerna människor kräver. Men så är vi också på 79 breddgraden! Momentet med min granne från Vesterbro, Lenin, är det nordligaste i världen, så nu har jag honom på bild härifrån, Barentsburg och Donetsk i Ukraina. Från Ukraina kommer också gräset här i staden.
Naturen här på Svalbard är speciell. Här finns inga träd och ytterst lite grönt, men visst kan blommorna blomma och visa sin skönhet. Fjällmassiven är annars det mest imponerande förutom isbjönarna, förståss! Jag mötte en person som varit på Svalbard 16 gånger. Visst är det värt en tur hit upp i nord om sommaren och kanske är nordlyset om vintern ännu mer tilldragande . För mig återstår dock andra platser att upptäcka och för att kyla ned om sommaren.