På rundtur med bil forts.

Så kom vi då till Storsand de 17 km. utanför Trondheim och bodde där i en hytte 3 nätter. Vi var inne i Tondheim förbi allt vägarbete och fann en fin parkering där bilen kunde bli fri från oss de 5 timmar vi såg på byn och drack kaffe med ”bløtkage” på en uteservering i det mest härliga solsken. Vattnet med Pakkehusen och broarna ger det hela struktur och skönhet. Hemma i hytten ordnade Marie själv med maten till min stora glädje.

                      Turen gick så vidare över Dovrefjellet som är något av mina favoriter med den friska luften och den härliga fjällnaturen till Dombås för en natt. Så skulle vi vidare mot Åndalsnes och Ålesund. Nu passerade vi Trollveggen som utgörs av bergmassiv som man kör man kör rakt igenom. Otroligt flott! Trollstigen vet jag av gammal erfarenhet att det inte lönar sig för mig med min höjdskräck att ens försöka. Sist fick bilen stå i Åndalnes och det blev en taxitur uppför och nerför alla de slingror grusvägen bjuder på. Denna gång avstod vi detta specktakel. Ingen har kunnat beskriva vägens beskaffenhet  vidare ut mot Ålesund för oss trots ihärdiga frågor. Skulle vi våga eller inte? På turistbyrån i Åndalsnes fick vi nytt mod då vi fick veta med det vi kört tidigare skulle det säkert också gå bra på de något svårare vägarna som låg framför.

Den första tunneln på 6,6 km (längre än Ölandsbron) var inte speciellt bred och så kom en till  på 2,1 km. och en liten till där lastbilarna skulle köra i mitten för att inte slå i taket. Det gick bra även om jag oroade mig för hemfärden varje dag i Ålesund då vi åter skulle passera genom mörkret som dock inte var så mörkt trots allt. Jag sparade allt jag kunde på mina ögon för att ha bästa kapasitet för denna hemfärd.