På rundtur med bil forts.

Nåväl, vi kom genom det flotta landskapet på vägar som bitvis var smala med en hastighetsbegränsning på i snitt 60 km/h. Det tog sin tid och vi trodde vi var framme. När vi inte kunde finna hotellet så var det bara att fråga sig fram. Hotell Scandic? I vilken by blev svaret! Ålesund! Det är inte här utan 7-9 km längre bort?! Vi skulle alltså vidare genom flera tunnlar men här breda, korta och välupplysta. Väl framme såg Marie genast skylten och vi kunde installera oss på detta hotell som naturligvis låg helt vid vattenkanten. Morgonmaden bestod av 100 olika rätter, så det gälde bara om att ta för sig utan att blygas. Hurtigrutten kom inseglandes varje morgon medan vi åt på motsatta kajkanten och naturligvis lyckades vi att sitta helt ute vid panoramavinduet och njuta utsikten. De hade också kaffe till oss hela dagen, det var bara att hämta! Ibland satt vi inne på rummet och någon gång utanför i solskenet men kaffet var fritt.

Det mesta av Ålesund brann ner en januarinatt 1904, men blev uppbyggt igen på 3½ år i jugenstil med fönster i bågar i nedesta plan och monogram som utsmyckning. Branden raserade 830 hus och det stod bara en 230 kvar men bar en person omkom.Eftersom vattnet är runt om på alla håll och kanter så vandrade vi nästan alltid utmed en kajkant vilket störde min nattsömn i viss mån då jag tyckte mig komma för nära kanten i drömmen. Så har vi berget med sina 418 trappsteg som vi då försökte bestiga. Marie kom ett par trapper längre upp än mig och saknade bara ett par till för att nå toppen. Jag fick däremot ge upp lite tidigare, där snälla pensionärer hjälpte mig från det ena räcket till det andra. De såg väl min skräckslagenhet inför höjderna och gav en hand. Att de var äldre än mig betydde inget i det sammanhanget! Är man höjdrädd, så är man det, eller?! Vi fick dock fina bilder från de höjder vi lyckats nå, inte så illa. Av samma anledning kom vi aldrig ut på Atlanterhavsvägen. Men skam den som ger sig, det får bli en annan gång , då med flyg Kristiansund och bus still Molde eller tvärt om

Även om en rundtur inte har något mål i sig så var dock Ålesund resans slutpunkt före hemfärden. Det gick så fint genom tunnlar och fjällmassiv tillbaka till Dombås och vidare ned genom Gudbrandsdalen. Vi överraskade våra vänner Helga och Rune vid Jaren, de gav oss den bästa välkomst och vi blev där i 2 nätter. Vi träffade också deras dotter Vibeke som tillfälligt var hemma från Danmark. Så bar det vidare mot Dal och Pilgrimsfolket, tätt vid Gardemoen. Även här fick vi en varm välkomst och blev i 2 nätter. Jag predikade om förmiddagen i deras nya lokal och om kvällen inne i Oslo medverkade vi i ett härligt väckelsemöte. Deras arbete får jag beskriva vid ett annat tillfälle då det är så omfattande att det skulle fylla flera ark. Efter morgonbön och morgenmad körde vi hemöver de 70 milen till Ballerup om måndagen. Det gick så fint!

Så var vi då hemma efter 450 mils färden! Det bästa på turen var mötena, men det var också så härligt att få träffa alla dessa kära vänner vi mött undervägs. Så intog väl Ålesund som resans mål och höjdpunkt tredje platsen. Rundturer är inte ägnade till oss pensionister, men vad skall man göra när man vill se så mycket?!